"Jag tror att Federer är bäst på den fronten", Murray skämtar om de mest känslosamma spelarna i Big 4
Tennislegenden Andy Murray har satt sin prägel på sporten i nästan tjugo år. Som den enda spelaren som lyckades nå förstaplatsen i världen under Big 3-eran när den var som mest dominant, skulle den skotske spelaren – som vunnit 46 ATP-titlar (inklusive 3 Grand Slam, 14 Masters 1000, ATP Finals och två olympiska guldmedaljer i singel) – kunna ha haft en ännu mer imponerande meritlista.
Han som spelade 11 Grand Slam-finaler och 21 Masters 1000-finaler stötte ofta på det sista hindret, inte minst på grund av Novak Djokovic, Roger Federer och Rafael Nadals överlägsenhet, som många gånger stängde vägen för honom i finaler.
I en intervju med GQ Magazine fick Murray, 38 år och officiellt pensionerad sedan OS i Paris förra året, rangordna sina tidigare rivaler i Big 4 och valde därmed den som hade svårast att dölja sina känslor efter smärtsamma förluster och som grät oftast.
"Jag tror att Federer är bäst på den fronten. Sedan skulle jag säga mig själv. Efter det är det verkligen svårt att välja, för jag har inte sett Rafa (Nadal) eller Novak (Djokovic) gråta så ofta. Men jag skulle ändå säga Novak, och sedan Rafa. Jag tror ändå att jag har sett Djokovic gråta några gånger.
Många har frågat mig om det är viktigt att visa sina känslor i tennis. Personligen påverkades jag verkligen av min förlust i Wimbledon-finalen 2012.
Det visade bara hur mycket jag är en människa först och främst. När jag började min karriär gick jag från att vara en obskyr spelare till en framtidsstjärna på bara några månader.
Plötsligt börjar folk analysera hur du pratar, hur du klär dig, hur du uppför dig och bedömer även din tennisnivå och potential. Du känner att alla dömer dig.
Så jag tycker att det är en mänsklig reaktion att vara defensiv i sådana stunder. Jag kände inte att media försökte sätta sig in i vår situation och förstå det.
När jag förlorade den där finalen i Wimbledon var det första gången jag verkligen visade så mycket känslor för publiken. Från och med då kände jag mig nog lite mer bekväm med att visa känslor under resten av min karriär", avslutade Murray.
På banan efter Australian Open-finalen 2010, som han just förlorat mot Federer, höll Murray ett tal där han lättade upp stämningen med en mening till den australiska publiken som blivit legendarisk: "Jag kan gråta som Roger (Federer), det är bara synd att jag inte kan spela som honom".
Davis Cup: mellan reformer, kritik och nationell kultur
Paradoxen som splittrar tennisen: mellan utmattade spelare och mättad kalender men allt fler uppvisningar
Utbildning av framtida mästare: fokus på nedgången för den franska offentliga modellen gentemot privata akademier
Hotar padel tennisen? Fördjupning i revolutionen som skakar om ordningen