"Jag kände mig som om jag höll på att bli galen", Ruusuvuori tar upp ämnet mental hälsa

Emil Ruusuvuori har fallit tillbaka till 247:e plats i världen. Finländaren, tidigare rankad som 37:a på ATP, har tillbringat början av sitt år 2025 på Challenger-touren, i ett försök att återfå glädjen i livet och tennisen.
För den 26-årige spelaren, som varit lite borttappad från radarn den senaste tiden, har inte bara haft positiva upplevelser. I ett mycket långt brev som han skrev och som publicerades på ATP:s officiella sida, tog Ruusuvuori upp sin mentala hälsa, som starkt har påverkat hans karriär. Förra året avslutade han sin säsong i slutet av juli efter turneringen i Washington.
"Förra året, under fyra och en halv månad, rörde jag inte en racket, men det var inte av den anledningen man skulle kunna förvänta sig. Det var på grund av min mentala hälsa. Jag började glömma vissa saker.
Min kropp befann sig på en plats, men mitt sinne var någon annanstans. Det kunde vara något så enkelt som att glömma mina racketar till panikattacker. Jag visste att det hade gått för långt i Roland-Garros, eftersom det som hände i mitt huvud under turneringarna började påverka mitt liv utanför banan.
Jag kunde inte sova bra, till den punkt där jag hade mardrömmar. Jag vaknade svettig, med hjärtat bankande hårt, utan att kunna andas. Jag kände mig som om jag höll på att bli galen. Jag vaknade på morgonen för att träna, men jag var inte där. Det hade blivit en fråga om rutin.
Vid tiden för min match i första omgången i Paris kände jag mig som om jag inte riktigt var på banan. Jag försökte ta en eller två veckors vila för att se om det kunde hjälpa mig innan jag åkte till Surbiton för en grästurnering på Challenger-touren.
Istället fick jag en panikattack på banan. Jag skulle gärna berätta hur det kändes, men jag minns inte riktigt matchen. Som ni kan föreställa er, var dessa saker skrämmande. Jag började få panikattacker utanför banan, inklusive när jag körde," berättade Ruusuvuori först.
"Under Wimbledon var jag tvungen att stanna på sidan av vägen, stanna bilen och gå ur eftersom jag ibland kände att jag skulle svimma. Jag hade ingen kontroll.
Jag lyckades nå tredje rundan av turneringen, men under halva matchen mot Giovanni Mpetshi Perricard försvann jag mentalt. Jag minns bara att jag ville lämna banan springandes.
Första gången jag pratade om min mentala hälsa med en professionell var för ungefär tio år sedan, men mina svårigheter blev ett problem mer nyligen. För tre år sedan i Miami fick jag min första verkliga panikattack.
Gränsen är så tunn mellan vanlig nervositet och något allvarligare. Det är normalt att vara nervös inför en match, och man kan börja svettas till exempel. Men det här var något annorlunda.
Under sommaren började jag träffa min psykolog en gång i veckan och pratade om mina problem med min familj samt mycket nära vänner, vilket hjälpte mig. En av mina närmaste vänner hade gått igenom något liknande, vilket fick mig att förstå att jag inte var ensam i den här situationen.
Det är till stor del därför jag bestämde mig för att berätta min historia i början av månaden i en video på finska. Det är mycket intressant för mig att ha den här konversationen med olika människor, att försöka öka medvetenheten om behovet av att göra sig av med den idé att det på något sätt är skamligt att prata om mental hälsa.
Alla känner till dessa stunder. Det som räknas är hur man hanterar dem. När videon publicerades var det som om en tyngd lyftes från mina axlar, eftersom jag kände att jag alltid låtsades framför folk. Det var så svårt. Jag kunde inte göra det längre. Jag kände mig inte kapabel att vara ärlig och det tyngde mig.
Jag har fått mycket positiva meddelanden. Alla har sina egna svårigheter att övervinna. Vissa människor sa till mig att det var modigt av mig att ha gjort det och att det hade hjälpt dem, och det rörde mig djupt.
Om min historia kan hjälpa ens en enda person, kommer det att vara värt det. Mitt huvudhopp är att människor ska veta att man måste ta hand om sitt sinne och sig själv.
Det är nyckeln. Om du inte mår bra finns det inget viktigare än att hjälpa dig själv. Håll inte allt inom dig. Det är normalt att vara ledsen. Det är normalt att ha en dålig dag.
Men glöm aldrig en sak: svåra stunder varar inte för evigt," utvecklade han speciellt under de senaste timmarna. Hitta hela Ruusuvuoris brev på ATP:s officiella sida.